...

Det har börjat bli bättre.. Det känns som att det kanske kan lösa dig ändå.. Hoppas det. För barnens skull.
Orkar integå runt och må dåligt och gråta mig själv till sömns och inte sova ordentligt på nätterna pga att alla tankar som bara snurrar runt runt i huvudet på mig.

Känslorna finns där.. dom måste bara få lite ny energi..
Vill inte att allt bara ska gå förlorat efter 3 år.. Vill inte att barnen ska behöva drabbas av detta. Dom behöver oss båda..
Vill att dom ska kunna växa upp som jag gjorde, med kärlek runt om mig..

Men det gäller att man orkar och vill kämpa tillsammans också..
Det är inte bara jag som ska göra det.. Det är båda som måste!

Känns som att romantiken är borta.. den måste komma tillbaka igen. Tycker inte om att ha ett förhållande utan romantik..

Det behöver inte vara någon jättegrej.. bara en ros utan anledning.. en beröring... ett sms bara sådär... eller någon annan söt liten gest..