måndag 13 september 2010

Sliter ihjäl mig...för vad?!

Blir lite irriterad på mig själv ibland. Jag står och sliter som en idiot på jobbet, sen stressar man hem för att hämta barnen på dagis och sen hem och laga mat, städa, tvätta och diska. För vad?! Får jag ett tack? Nej.. det är tydligen för mycket begärt.. Någon som frågar om jag vill ha hjälp? Nej.. det är tydligen också för mycket begärt.. Bara ta för givet att jag ska ordna med allt.. Tack!!

Lite uppskatning skulle inte vara helt fel.. Men det är det ingen som tänker på.. Bara gnäller om att "Fan va du jobbar mycket, du är juh aldrig hemma", "Du måste ta körkortet nu".. Jaha... men vem fan fixar allt här hemma?!
Jag har aldrig bett honom ta tvättstugan.. jag lagar mat när jag inte jobbar kväll.. Vilket är nästan aldrig nu mer... Jobbar mest dagtid..

Men men... det är väl så här livet ska vara.

Vill bara ge upp ibland, men vet att jag måste hålla ut för ungarna..
Fan, känns bara som att jag gnäller, men va fan.. Har alla det så här?! Är det bara 1 person som ska sköta allt elelr ska man dela på ansvaret? Det trodde jag iaf..



3 kommentarer:

  1. Du är inte ensam om att ha det sådär!

    Har själv skrivit långa inlägg i bloggen om samma sak, bla här: http://madelin82.blogg.se/category/9829-irritationsmoment9829.html

    Jag har pratat med M. om det, men han bara mummlar nåt till svar.. kanske du har bättre lycka med din sambo än jag med min ;)

    Många kramar!

    SvaraRadera
  2. Nej, det värsta är att han har sagt själv att vi ska börja hjälpas åt.. Han gick hemma i 6 månader för att han hade ont i ryggen.. Jag jobbade ännu värre då.. Ändå stod jag där och tog allt själv..

    SvaraRadera
  3. Det är omöjligt för mig som utomstående att veta hur svår situationen är men jag hoppas att du lyckas prata med honom. För mig är det naturligt att man hjälps åt med att sköta om hemmet och familjen. Jag skulle må dåligt om jag fick allt "serverat" åt mig.
    Hoppas det ordnar sig snart.

    Kram
    / Eric

    SvaraRadera