Vänner...

När man blir äldre märker man vilka som är ens riktiga vänner. Jag kan täkna dom på 1 hand.
Många personer somman har stött på i sitt liv har mer eller mindre bara klivit in och ut ur mitt liv som yttliga bekanta.. Man fattar det inte förens man står där och behöver deras stöd. När jag väntade Jasmine och pappa gick bort var det inte många som stod vid min sida. När jag flyttade hem till Sthlm igen var det bara några enstaka som brydde sig. När jag har bett om stöd eller hjälp har många vänt ryggen..

En vän är en person som finns där oavsett och som alltid ställer upp. Man kan ringa mitt i natten, gråtandes.. Man finns där helt enkelt. Man behöver inte sitta och ringa varrandra varje dag och prata i telefon i timmar..

När manvar yngre var det nästan det man trodde.. Men det ska jag säga.. Jag hade inte många vänner när jag var yngre. Jag träffade mina riktiga vänner i gymnasiumet, dom vännerna har jag kvar än idag.. Är så glad och tacksam över det.

Jag har märkt att det är en viktig sak för barnen på dagis att "man måste ha en kompis". Visst jag förstår Jasmine. Det var tufft för henne att komma in i hruppen när hon var ny på dagiset där hon går nu, men nu har hon en kompis som är från Kina.. Så söt! Dom leker varje dag och idag frågade om hon fick komma hem och leka hos oss.. Så gulligt. Jag svarade självklart, men en annan dag. Det är tydligen viktigt att
Jag älskar mina vänner.. ni vet vilka ni är.. Behöver inte skriva ut era namn..