Döden är vacker...

Döden är vacker, det är bara vi svenskar som ska tysta ner den och mörka den.
Förstår inte varför egentligen, men det har alltid verkat lite tabu att prata om döden.

Jag har en liten tant som stilla somnade in i natt. Eftersom att jag inte får nämna henne vid namn så kallar jag henne för " Lilla sockergrynet".
Hon såg så otroligt vacker och fridfull ut idag när jag gick in och tog ett ordentligt farväl av henne.
Det var en söt liten tant som gjorde ett väldigt starkt intryck på mig på väldigt kort tid.
Eftersom att jag började i Februari så han jag inte "lära känna" henne riktigt, nog för att det var svårt att prata med henne. Men hon var en liten rolig och söt liten tant.
Man kunde inte låta bli att tycka om henne. Hihi...
Saknar henne jätte mycket. Men vet samtidigt att hon har det bra nu.

Vi måste börja prata mer om döden, inte tysta ner det och gömma det.
Det är något vackert och fridfullt.

Jag fick se döden redan när jag var 5 år när min morfar dog.
Jasmine var nästan 1 ½ år när min mormor dog och hon fick följa med in och säga hej då.. Jag tyckte det var viktigt att inte gömma det för henne. Hon fick semig gråta också. Jag tror att hon på något sätt förstod vad som hände. Hon pussade mormor på kinden klappade hennes hand och sa "Hej då moma..".
Barn är inte dumma.

Nej, dags att sova nu. Upp tidigt imorgon och jobba igen..

Puss så länge och var rädda om varrandra!